Selma

Idag var Molly ledig från dagis ju så hon och jag tog det lugnt på morgonen. Sen var det dags att ta Selma till vetrinären. Hon ögonlystes, vilket var UA. Sen fick hon vaccin. Sen fick hon lugnande spruta och jag fick sitta och gosa med henne tills hon somnade. Så var det dags för röntgen av höfter och armbågar. Det gick jätte bra. Hon var helt i coma stackarn. Vad de kunde se så såg det jätte bra ut. Men vi får ju avvakta nu till svaret kommer från kennelklubben. men förhoppningsvis är det inga problem. Jag älskar verkligen vår hund och det känns så hemskt att inte ta med henne till Australien. Hon är ju vår hund och min bebis.

Men är det verkligen det bästa för henne att utsätta henne för en resa på 41 timmar? Varav 21 av dem inspärrad i en bur. Selma hatar att sitta i bur. Hon blir sönder stressad och blir helt förstörd. Sen att sitta i karantän i upp till 1 månad.  Sen undrar man om hon kommer klara klimatet och allt det där. Sen kostar det en förmögenhet att ta ned henne. Även fast vi är villiga att ta den kostnaden så är frågan om man är självisk då att ta ned henne?

Vad har vi för alternativ då? Jo underbare uppfödaren har tänkt att ta tillbaka Selma. Hon har ju Selma's bror knut och syster Märta plus 10 andra hundar eller något. Samt att hon skulle ju få det så otroligt bra där. Det vet vi. Samt att Selma skulle ju få bli mamma till en egen kull. Även fast jag vet att det är den bästa lösningen så gör det ont. Jag vill verkligen inte, men måste tänka på henne. Så nu hoppas vi att svaret är bra så uppfödaren vill ha henne. Annars har hon kanske någon som vill ha henne som omplacerings hund. Det känns just så jobbigt att man nästan vill stanna hemma istället. Men det går ju inte heller. Men vi får se vad vi beslutar oss för att göra. Det känns som vi sviker henne. Usch är nästan gråt färdig..

Vår älskade vovve Selma