Regnigt och en riktig slappardag

Det har ju regnat nästan hela dagen så vi hade en riktig slappardag idag hemma. Fixat lite, ringt lite samtal. Jag och Nellie har börjat vårat harry potter maraton. Hon är helt storm förtjust i Harry Potter just nu. Så vi kurade ihop oss i soffan och myste. Sen vart det pyssel Med Molly och spel med Oliver. Tomi var med på ett hörn med. Han har påbörjat sin semester idag. Denna vecka har vi inga direkta planer utan skall ta varje dag som den kommer. Vilket är rätt skönt. På lördag är det äntligen dags. Dagen med stort D närmar sig och vi väntar med spänning.
Har så många planer nu och det känns så underbart att veta att snart kan vi kanske få den där nystarten som vi så länge hoppats på. 5 dagar kvar.....Nu skall jag ta en långt bad.Sov gott.

Underbar dag

Igår lördag var vi hemma och tog det lugnt hela förmiddagen. Sen efter lunch åkte vi hela familjen till Wasa museet på Djurgårn. Vi hade en fantastisk eftermiddag. Vilket skepp, vilken intressant historia. Både Tomi , jag och barnen tyckte det var jätte kul och spännande. Skeppet, alla saker de hittat och Oliver's favorit skletten. Det var en sån otroligt skepp så stort och vackert. Tomi och jag har aldrig varit där innan, så det var verkligen kul att se.

                                                                   Barnen utanför.

Wasa skeppet

 Sen tog vi en promenad runt omkring och det var härlig att strosa runt nere vid vattnet. Vi åt middag ute och hade det så mysigt.
På kvällen sen var jag med Kära Eva och Nadia nere på en bar och de sjöng karaokee. Trevligt sällskap och några breezers senare så avslutade jag denna trevliga dag med att tittat på film med min man. Hoppas det blir fler sådana här dagar i sommar och framöver.
Nu är det bara 6 dagar kvar tills... Vi längtar nu och börjar bli lite otåliga. Idag söndag väntas städning och cykeltur med picninc i det fina vädret. ha en underbar dag alla. Kram

Varför förstår ingen

Ibland har jag dagar då jag mår dåligt och är ledsen. Varför har vissa så svårt att förstå det. Man får kommentarer som: Du kan inte älta det i all tid och evighet... Släpp det nu... Gå vidare... eller ingen reaktion alls från den som jag behöver få en reaktion av.... Nä just nu är det en dålig period och det skall jag få lov att ha tycker jag..

Fly fly little wing

Fly beyond imagining

The softest cloud, the whitest dove

Upon the wind of heavens love

Past the planets and the stars

Leave this lonely world of hours

Escape the sorrow and the pain

And fly again

Fly fly precious one

Yours endless journey has begun

Take your gentle happiness

Far too beautiful for this

Cross over to the other shore

Theirs is peace forever more

But hold this memory bitter sweet

Until we meet

Fly fly don’t not fear

Don’t waste a breath don’t shed a tear

Your heart is pure your soul is freeBe on your way don’t wait for me

Above the universe you’ll climb

On beyond the hands of time

The moon will rise

The sun will set

But I wont forgett

Don’t you forgett that mommy loves you

Fly fly little wing

Fly where only angels sing

Fly away the time is right

Go now, into the light

Nu var det ett tag sen jag skrev igen...

Ja nu var det ett tag sedan jag skrev igen. Vi har haft fullt upp. Flytt nr 1 är avklarad tack gode gud. så nu bor vi i en trevlig lägenhet måste jag ändå säga. Allt har funkat bra. Tack vare mina kära svärföräldrar som var så underbara som kom upp och hjälpte oss. hade aldrig klarat det utan dem. Tomi har jobbat hela veckan och jag och barnen har haft fullt upp ändå. Sen har vi klämt in bad och lite annat. Har försökt i värmen att få iordning här i lgh lite. Vi väntar med spånning tills den 23:e då vi vet mer om våra planer.
Vill bara att tiden skall gå på nu. Väntan är jobbig.
När vi var och badade härom dagen så såg jag två mammor som satt på en filt, de var fullt upptagna med att bläddra i tidningar, prata och verkade inte direkt hålla koll på sina barn. Jag är som en hök när mina barn är i vattnet.Men iallafall helt plötsligt börjar den ena mamman ropa efter sitt ena barn. Hon sprang upp och skrek. Ingen såg den och hon vart helt galen som man kan förstå.De andra barnen var vid vatten kanten de var gasnka små typ 3-5 år kanske . Till slut kom en gubbe gående med en liten han hade hittat denne lille som var 2 år vandrandes nästa uppe vid parkeringen. Det är en bra bit dit upp. Så min fråga är hur f-n kan man inte ha koll på sina barn. Tur att den lille inte gått i vattnet ellevit på körd eller kidnappad man vet ju aldrig. Hon hade tur denna gång och jag hoppas verkligen att hon håller koll nästa gng. För det är ju inte syskonen eller kompisarna som skall passa barnen utan faktiskt nån vuxen. Usch man vart ju livrädd.
Nä släpper inte mina barn ur sikte. man läser och hör var och varannan dag om barn som druknat.
Ta hand om varandra nu...