Minnen ( Varning för djupa tankar idag) .

Har ju äntligen fått våra saker från Sverige nu. Har suttit hela kvällen och tittat och rensat på datorn alla kort etc. Tiden går fort. Har skrattat och gråtit en skvätt när jag kollat på alla dessa bilder och video klipp. Kände att jag har ett stort behov idag att skriva av mig och rensa min hjärna. Saker ligger där inne och pyr och nu var det väl dags ta itu med lite kanske.

Något som jag dock har insett att man borde verkligen ta mer kort på personer i ens liv. Jag önskar att jag hade mer kort på min mamma och pappa. Att jag hade video klipp med dem och framför allt deras röster Jag försöker minnas deras röster och jag blir otroligt ledsen när jag inte kommer ihåg. Ända tills jag idag hittade ett videoklipp på Oliver när min mamma pratar i telefon i bakgrunden. Video klippet är bara några sekunder men bara att få höra hennes röst. Saknar hennes röst. Vi pratade ju flera gånger om dagen i telefon när vi inte sågs varje dag. Men pappa har jag inget videoklipp eller något. Pappa har i år varit en ängel i 16 år och mamma har varit en ängel i 7 år. Men även fast åren går så spelar det ingen roll lika jobbigt ändå.

Men när jag sitter här och tittar på alla kort så inser jag också att minnen inte bara får en att skratta och minnas utan de gör ont ibland med. Jag saknar min mamma och pappa så mycket fortfarande. Livet har gått vidare som det gör och tiden läker alla sår. Men ärren gör ont vissa dagar. Jag tycker fortfarande att det är så orättvist att jag inte fick ha kvar min mamma och pappa. Att mina barn inte får ha sin underbare mormor och morfar. Jag undrar varför och ser ingen skäl till det alls. Kommer nog aldrig att göra det.När jag sitter och tänker på dem är det oftast de där jobbiga minnena som kommer fram först. Kanske för att jag inte har bearbetat allt än. Jag är ju en person som trycker ned allt i en flaska (metafor) sätter locket på, tills den dagen då den flyger av..

Vissa dagar är det jobbigt och jag är ledsen och vill bara skrika rakt ut. När jag var liten brukade jag tvinga min mamma och pappa att lova att de aldrig skulle lämna mig hihi. När jag blev äldre så inser man ju att för eller senare måste man lämna sina nära och kära. Men på nåt sätt hade jag alltid trott på det även fast jag visste att det inte är så. Men den dagen då pappa blev en ängel och samma med den dagen mamma blev det så hade jag alla möjliga känslor och samtidigt var jag så arg på dem. För de hade ju lovat att aldrig lämna mig. Låter knäppt va? Naturligtvis lovade de väl mig för att få tyst på ungen så hon sover nån gång eller nåt.

Jag antar att det jag försöker säga är att minnen är underbart att ha ,men kan också vara rent helvete vissa dagar. Vissa dagar är det lättare att leva medans dagar som denna är jobbiga. Sen att jag inte klarar av ordet död, tanken på att leva för att sen försvinna är mer än jag klarar av. Får riktigt dödångest och har gått igenom saker som gärna triggar igång de känslorna och nä klarar inte det. På med locket igen fort fort.

Jag älskar er mamma och pappa för alltid och det finns inga ord som kan beskriva hur mycket jag saknar er..

Min fina pappa och jag

Min vackra mamma

Dagens visdomsord:
Lev livet som varje dag vore den sista
och
Carpe diem

Tycker dessa passar ypperligt bra just idag. ha det bra alla
Ta hand om er och era nära och kära